Julbestyr

 

 Höstterminen har gått så fort. Kanske lite för fort. Dock har vi haft det oerhört roligt tillsammans. Det har varit många goda skratt, lite gnabb, träbitar som kastats på varandra, några skärsår och klämskador. Det bästa av allt har ändå varit den fantastiska sammanhållning som vi har.
Alla vi har samma intresse och vi brinner för slöjdandet. Vi hjälper varandra när det behövs. Vi kan fråga varandra om råd och tips. Vi utbyter erfarenheter och växer som individer och grupp.

Det har varit så mycket att göra att vi har halkat efter med blogginläggen, men oroa er inte. Vi kommer ikapp. Undertecknad har nu ett jullov på sig att skriva om allt spännande som vi gjorde under andra halvan av hösten och när vårterminen startar så återkommer vi med bloggandet igen.

Så här inför julen så finns det en tradition att göra julruskor här på skolan. Dessa ruskor placeras sedan på skolgården och i år blev det vårt julkort till alla på skolan.

Att göra en julruska är inte svårt och kräver egentligen bara bra handskar, granris, långa störar, ståltråd, lite kortare träpinnar samt ett nav.

 

Våra julruskor bygger på en tradition från långt tillbaka. Det var ett sätt att skydda gårdarna från oknytt och annat.

Först gjorde vi cirklar av ståltråd, därefter så band vi fast granris runt dessa så att det blev som en stor krans. Samtidigt förberedes naven med de mindre träpinnarna, som stacks in i naven och sedan bildade ett stöd för kransarna.

 

Kransarna fästes sedan på naven och längst ut på naven fäste vid lite mera granris.

 

Väl utomhus fäste vi kransarna på varsin stör och placerade dem sedan på skolgården.

 

Nåja, lite show fick vi bjuda på och Bobbo visade upp sin fantastiska balanskonst genom att balansera en av ruskorna på pannan. Observera nu att stören, med krans, är cirka 3-4 meter lång. Imponerande!

 

Till slut var alla på plats och det ser rätt mäktigt ut när alla ruskorna står där i snön och skyddar skolan och utbildningen från oknytt och annat.

 

Vi på Trä och Smide önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

 

Ses 2022 igen.

Studieresor

 Vi är som sagt inte bara i slöjdsalen och arbetar. Och förutom att vi åker ut i skog och mark för att hämta material, så ger vi oss också iväg på studieresor, för att få mer kunskap om hur det var förr.
 Två dagar gav vi oss iväg för att ta del av en svunnen kultur, som på många sätt ändå lever vidare, delvis genom oss.

Första resan så åkte vi söder ut, till norra Uppland. Där blev det en resa i järnets tecken. Ett av besöksmålen var Strömsbergs bruk, som för hundra år sedan var en levande plats.

 

Där tillverkades järn och medan masugnarna brann slog de 3-5 ton tunga hammarna ett slag i minuten, varje timma, varje dag, året runt.

Det var som en puls som gick genom hela bygden och om hammarslagen tystnaden kunde man nog räkna med att något gick fel.

 

Att göra en resa i järnets tecken låg väl i tiden då vi skulle ge oss in på att smida knivar vid nästa steg. Det är andaktsfullt att gå bland dessa lokaler och se storleken på det som var förr. Just därför är dessa resor så oerhört viktiga för oss. Vi får kunskap, känsla och respekt för det vi håller på med.

Några dagar senare var det dags för nästa resa. Denna gång gick resan norr över, ända upp till Järvsö i Hälsingland.
Första stoppet blev ett besök hos knivsmed, och vår kommande gästlärare, Per Alnaeus och fick titta in i hans verkstad.
Det var ett kort och intensivt besök och det som nog gjorde mest avtryck var när han startade den stora hammaren och demonstrerade hur man smider ett löv. Den kraft och det tryck som kändes när hammaren slog var något alldeles extra.

 

Efter besöket hos Per fortsatte vi upp till Järvsö och till en av Hälsingegårdarna. Där träffade vid på Anna-Carin Åsbrink som arbetar med schablonmålning och fick en föreläsning i hennes verkstad. Hon visade på sitt arbete och hennes verkstad och berättade även om intressanta restaureringsarbeten hon gjort.

 

Vi fick även bekanta oss med Dietrich Staemmler, som är den första i Sverige att få ett gesällbrev i slöjd. (den andra gesällen var Claes Larsson, som gjorde sitt gesällprov hos oss.)

Han berättade om hur han gjorde en gesällvandring, något som inte är vanligt i Sverige längre, men desto vanligare ju längre ned i Europa som man kommer. I flera år var han på vägarna och träffade allehanda hantverkare för att lära sig mer om slöjdandet bygga på sin kunskap.

Vi fick även göra ett kort besök på Hälsingegården och passade på att spana in hur det kunde sett ut i en sådan gård på 1800-talet.

 

Två intensiva dagar med massor av kunskap och intryck. Sådant är livet på Trä och Smides utbildningen på Västerbergs Folkhögskola.

 I skrivande stund är vi framme vid julen, så nästa inlägg blir en liten julhälsning från oss alla.