Svepaskar del II

 Förra inlägget visade vi på grunderna i att göra svepaskar. Dock använde vi maskiner, vilket vi gärna undviker då kursen riktar sig åt fäbodkulturen från 1700-1800 tal. Det var inte många gårdar som hade el på den tiden och kunde använda dagens moderna sågar och planhyvlar.

Så, hur gjorde man förr?

 

Resan började redan den 8 oktober när Sven-Olof kom med sin bil lastad med stockar från några tallar. Dessa stockar skulle klyvas till kvartingar och Marcus, den av oss som gillar att banka mest, fick gå lös med klubban. Nåja, vi andra hjälpte till också, såklart. Stockarna klyvdes och transporterades sedan ut i skogen, till ett vattendrag, där de skulle få ligga fram till den 2 december.

 

Det var en kylig dag och det som vi trodde skulle gå på ett par minuter tog oss lite mer än en timma. Våra ämnen satt fast i 15 cm tjock is och veckans gympass var klart!

 

När ämnena väl var uppe så tog vi tillbaka dem till skolan och hade hopp om att vi skulle arbeta med dessa för jul. Dock kom covid emellan och ämnena fick läggas i blöt igen, så att vi kunde fortsätta med dessa efter jullovet.

När det väl var dags att arbeta med dem så kom Sven-Olof på besök igen och nu kom den stora utmaningen, att klyva upp svepämnen för hand.

 

Vi hade fått en fantastisk föreläsning av Helena Åberg, som har forskat i denna teknik, och det var nu dags att sätta teori till praktik.

 

Med klyvjärn, klubbor och kilar av det större slaget, började vi. Bit för bit så fick vi fram våra ämnen.

 

Först klöv vi stockarna till tunnare och tunnare bitar, för att slutligen bända isär dessa och nå ett resultat på cirka 7-10mm. En del utmanade sig, och ämnena, och nådde ett resultat på cirka 2mm.
 Furan behöver lite mera omsorg före man sveper, dock så kunde man passa på att göra lite större askar, nästan lådor. Det gäller att hyvla till sina ämnen för att få dem så fina som möjligt.

 

Dock så sa Helena något intressant i sin föreläsning. Hon pratade om att idag strävar man mer efter perfektion och ett vackert utseende än självaste funktionen av produkten. Och vad är viktigast? Man kanske inte behöver göra allt 100% perfekt, utan låta det finnas lite skavanker, så länge produkten fyller sin funktion.

För att böja furan behöver man basa den.

 

Det gjorde vi genom att placera ämnena i en basningslåda och tillföra ånga. Ångan värmer upp fibrerna och gör ämnet mer elastiskt och gör det sedan enklare att böja dem.

 

Handskar på, varma ämnen, nya former men samma teknik. Vi svepte furan kring våra former, lät de torka ett par dygn, för att sedan på samma sätt som tidigare sy ihop svepen med rot och göra lock och botten.

 

Helt otroligt nog har vi fått lära oss att det går att ta fram ämnen till svep, utan att använda maskiner. Tänk att det skulle vara så roligt att gå i skolan igen.

Utan större omsvep lämnar vi nu svepen och går vidare till krympburkar.

På återseende.

Svepaskar del I

Precis innan jul så satte vi igång med det som Tore kallar för ”slöjd på riktigt”, nämligen svepaskar. Självklart är det så att allt vi gör är slöjd på riktigt, men det märktes att Tore brann lite extra för just svepen.

Svepaskar går långt tillbaka i historien. Redan under järnåldern så gjorde man svepaskar och det finns många fynd med redskap för att tillverka dessa från vikingatid och framåt.

Dessa askar kommer i många olika storlekar och former och är något som kan arbetas på under lång tid. Det behöver inte ske för stunden, som med mycket annat när det gäller färskt trä. Några av oss hade förmånen att få arbeta med svepämnen som var minst 40 år gamla och resultatet blev fantastiskt!

Konceptet är egentligen ganska enkelt. Ta ett tunt ämne, svep det kring en form och sy ihop det med rötter. Gör sedan ett lock och en botten, kanske ett handtag och voila, en svepask.

Nu får vi det nog att låta betydligt enklare än vad det är, men en sak går att konstatera: det är väldigt rogivande och roligt!

Det första vi fick göra var att såga upp ämnen. Detta gjorde vi med en större bandsåg, för att få ett så pass bra resultat som möjligt och för att vara lite mera effektiva. Vi arbetade med Björk och Sälg denna gång.

 

Att få ut ett bra svepämne kräver en del kunskap om att se och förstå träet. Det viktigaste här är att hitta raka och fina ämnen, utan vresighet och kvistar. Björken vi hade fått gav oss en utmaning, då det är väldigt svårt att se hur materialet ser ut innan man har börjat såga i det. Sälgen däremot var mer samarbetsvillig.

 

När vi hade våra ämnen var det dags att ta fram hyvlarna. Det gäller att få ner ämnet till cirka 3-5 millimeter, beroende på hur stor ask man vill göra.

 

Medan ämnet fortfarande var färskt så hyvlade vi och böjde ämnet över en rund klubba, eller över lår och armar. Det gäller att bearbeta materialet för att få det dit man vill.

Vi valde ut våra formar, allt ifrån cirkulära, ovala, fyrkantiga och till och med trekantiga. Sedan lade vi ämnena i varmt vatten, för att få de så elastiska som möjligt.

 

När ämnena var redo böjde vi dessa över formen och svepte ämnet kring formen för att sedan fästa dem med tvingar. Detta krävde en del teknik och stundtals hjälp från goda klasskamrater, som stod redo med tvingar och goda råd.

När ämnet var svept kring formen fick de stå och torka i ett par dagar. Lite skeptiskt var det att ämnet skulle behålla formen och inte sticka iväg som en fjäder, när vi lossade på tvingarna. Det fantastiska var dock att formen stannade och det började kännas hoppfullt.

 

Nästa steg var att sy ihop svepet och jämna till alla kanter och göra dem parallella. Och sy i trä, det går faktiskt! Dessutom att använda björkrot som tråd. Det går även att sy med fjäderpenna.

 

Innan vi börjar att sy så går det att göra ett fint avslut på svepet. Här kunde fantasin flöda och det fanns många mallar att utgå ifrån. En del passade på att göra mönster där man målade bakgrunden så att det blev ett djup i svepet. Även när det kom till att sy kunde man göra olika mönster, allt för att göra asken så dekorativ som möjligt. Det fanns även de som gjorde mönster med hjälp av karvsnitt.

 

Att göra lock och botten var det som kanske tog längst tid. Det gäller att vara rätt noga och se till att såga, fila, tälja rätt så att svepet sitter så bra som möjligt. Lock och botten kan göras i vilket träslag som helst. Det handlar om att ta vad man har, så länge som ämnena till lock och botten är torra.

Att göra handtag till svepaskarna var också något åt fantasin. En del smidde handtag, en del gjorde handtag i kvistar, en del gjorde knoppar och en del struntade i handtag. Här fann vi vår egna stil.

Som vi nämnde tidigare så hade några av oss förmånen att få svepa med 40 år gamla svepämnen. Dessa var i Ek och Alm.

 

Det som krävdes var att de torra ämnena fick ligga i varmt vatten under ett par timmar, för att sedan svepas på exakt samma sätt. Resultatet? Makalöst vackert. Och det är också det som gör svepaskar till något man kan göra året runt. Passa på att förbereda ämnena och kanske till och med svepa en del, för att sedan låta dem ligga till en höststorm, eller till en stund när man vill göra något annat. Ta fram knivar och rötter och sitt i en stilla vrå och slutför svepen.

 

Denna gång använde vi maskiner för att såga fram våra ämnen, men det går att få fram ämnen på det gamla klassiska viset också. Det tittar vi närmare på i nästa inlägg.

Vassa verktyg

Är det något som är väldigt viktigt för oss slöjdare så är det att ha vassa verktyg. Och då menar vi riktigt vassa, inte bara lite lätt.

 

 En lagom vass kniv är den man inte märker att man skurit sig på, utan inser det först när ämnet får röda spår. Ja, det är väldigt brutalt, men så vassa verktyg behöver vi ha.

 En viktig del av utbildningen är att hålla koll på sina verktyg och vårda dem på rätt sätt. Vi lär oss tidigt att hålla verktygen vassa med hjälp av slipstenar och denna fantastiska maskin från Tormek.

 

 En Tormek är egentligen en slip och jag skulle vilja påstå att den är rätt ovärderlig för oss. Maskinerna på skolan har en slipsten av diamant, dock så använder vi dem rätt flitigt också. Grundstenen som följer med är en vanlig slipsten, om än väldigt finkornig. Det var också denna typ av sten vi använde under dagens utbildning.

 

 Vi fick den fantastiska förmånen att få besök av en representant från Tormek och en heldag i hur man slipar knivar, stämjärn, hyvelstål och skölpar och med olika tekniker och jiggar som underlättar arbetet för oss.

Vi hade också för dagen kursens äldsta elev, som sedan återkommer till oss som vår gästlärare.

 Under denna dag så slipads så mycket verktyg upp som möjligt, för att underlätta vårt arbete som slöjdare.

 

 Vi använder inte bara Tormeken, men vi grundslipar verktygen där för att sedan gå över verktygen med brynstenar som är oerhört finkorniga. Allt för att uppnå en fantastisk skärpa.

Och nu: Över till svepaskar!

Tråg del III

 Våra tråg har nu legat och torkat i drygt 6 veckor. De har stadigt sjunkit i vikt, ja vi har varit och vägt dem med jämna mellanrum för att ha koll på läget.
 De har nu kommit till en punkt när de inte längre förlorar mer i vikt, vilket gör att vi kan börja renskära dem.

 

 En del av oss valde att göra 1 eller 2 tråg, andra av oss valde att göra lite fler. En del av oss blev gladare över färre tråg medan andra insåg att de kanske skulle nöjt sig med 1-2 tråg. Att renskära tråg är en process som tar sin tid och kräver tålamod och känsla.

 

 Under tiden som trågen har torkat har de också deformerats lite. Träet passar på att krympa när det torkar och formen ändras. Det är inte ovanligt alls, snarare tvärtom. Hade inget hänt hade man kunnat ifrågasätta vad träet egentligen består av.

 

 Det första att göra är att jämna till botten, så att tråget står stadigt och plant. Efter det började vi karva bort överflödigt trä, för att få trågen i önskad tjocklek och form. Vi hade en plan när vi började med trågen och nu gäller det att slutföra den.

 

Med skölpar, knivar och skave arbetade vi oss mödosamt fram till vårt mål. En skave består av ett vasst blad som är böjt och vinklat för att underlätta urgröpningen av tråg. Ett verktyg med väldigt gamla anor och oerhört effektivt!

 

 Det enda som gällde nu var att forma och nå sitt egna slutresultat. En del gjorde tråg av enklare model medan andra gav sig på att smycka sina tråg med karvsnitt, djurhuvuden och andra vackra detaljer. En del valde att måla sina tråg, antingen helt och hållet eller bara detaljer, och andra nöjde sig med att olja trågen.

 

Resultatet blev dock lika fantastiskt som alltid. Vi har återigen skapat något från en stor bit trä. Om ni inte kommer ihåg resan, eller är helt nya besökare vid detta inlägg, så gå tillbaka några inlägg så hittar ni både del 1, när vi hämtade ämnena, och del 2, när vi grovhögg trågen, så har ni koll på resan fram tills idag.

 Vi är nu framme vid sluttampen på höstterminen och kommer efter trågen att ta en titt på det fantastiska projektet: Svepaskar! Kan hända att vi gör ett litet nedslag när vi fick besök av Tormek och lärde oss verktygsvård.