Krymkärl, hellagg eller täljda rör

Trä krymper, det är välkänt. Ibland är det ett problem, men ibland är det en förutsättning för en teknik. Om man har kontroll på träets krympande egenskaper går det att utnyttja detta till ett förvaringskärl som kan bli så tätt att det kan förvara vatten. Tekniken bygger på att en torr botten krymper in i ett färskt trä.

Vi börjar med att borra ur kärnan i ett lämpligt ämne.

Hugger ur, med stämjärn eller skär med skedkniven, till en lagom väggtjocklek.

Det är nu man har chansen att göra insidan slät o fin. Betydligt svårare när botten sitter fast... 

Botten har märkts ut med en lagom krympmån.

När botten sitter i får man ta till olika knep för att föra över burkens innermått till locket. Detta är ett sätt som funkar. Det finns fler.

Locket är utsågat och har fått en fals.

Det är som gjort för karvsnitt!

Färdig! Med en valknop som knopp - snyggt!

Jönsesgården

Vi har besökt Ovansjö hembygdsgård. Det är ju egentligen i det gamla bondesamhället vi håller till. För att hitta inspiration, tips och ideer till vår slöjd idag är det aldrig fel att gå till källan.

Vi får gårdens historia berättad för oss av hembygdsföreningens ordförande.

Här kan man hitta inspiration!

Väl använda verktyg. Med lite omvårdnad och kärlek funkar dom säkert än idag.

Vad står det?

Inte så lätt att tyda...

Smides tider

Mellan allt hyvlande av svep har vi också hunnit med lite smide.

Det är här inne det händer! Vår fina lilla smedja.

Inne i mörkret glöder järnet.

Full koncentration med olika projekt.

Det klart att svängborren ska ha en egen upphängningskrok!

Detta körsbärsröda hjärta är på väg att bli ett stämjärn.

Smedjans coolaste smed..?

Vi sveper vidare

Svepen är svepta, bottnarna är hyvlade och infogade, rötterna är sydda och nu börjar svepen ta form.

Älska ändträ! Att passa in botten kräver en hel del precision med stämjärnet. Man får inte ta bort för lite, men heller inte för mycket. Tålamod!

Inpassning av äskans ståndare.

En äska med vridståndare börjar ta form.

En samling blivande svepaskar. 

Vi återkommer!

Svep

Nu har det äntligen blivit dags för svepblocket. Uttrycket svep kommer från att man sveper en tunn träskiva runt en mall.

Vi börjar, som vanligt, i skogen. Sven-Olof fäller med sedvanlig skicklighet en björk.

Den här stocken ser bra ut. 

Trädkramare?

Tillbaka på skolan sågar vi upp stocken till svepämnen i vårt sågverk.

Var och en tillverkar en form, efter tycke och smak, att svepa runt.

Svepämnena gör i ordning för hyvling.

Det går så fint när ämnet är färskt och välhyvlat!

Kan vara bra med en hjälpsam bänkgranne i detta moment. Och ger glada tillrop, om inte annat...

Svepet har torkat på mallen och ska nu renskäras.

Nu är det dags att fundera på vilken rotsöm man vill ha.

Svepet är sytt och passar, nästan, i botten. Lite inpassningsjobb så blir det bra.

Det börjar närma sig! Botten har pliggats fast.

Laggning

Att lagga har INGET att göra med hackande filmer..! Laggning är en gammal fin teknik för att tillverka vattentäta kärl. Tekniken bygger på att sammanfoga stavar runt en botten.

Jonte täljer en stav i laggbänken.

Lite hjälp från Njombe, Tanzania, är inte fel.

Varje stav passas in i botten och den färdiga staven.

Det finns faktiskt en liten arbetsyta att jobba på...

Stilstudie av Jonte. När inte bänken räcker till.

Alla stavar på plats - då är det dags att fundera på locket.

Funkar perfekt!