Laggkärl

Tvåorna har tagit sig an den gamla traditionstyngda konsten att lagga en bytta. Här får en chansen att praktisera flera av de kunskaper en har förvärvat.

Vi börjar med botten och tillskärning av stavarna.

I varje stav skärs en skåra, laggen, som ska passa till botten.

Varje stav passas in för att stämma mot den föregående.

den sista staven är inpassad, gråtstaven, och formning av ut- och insida görs innan en kan sätta på banden.

En önskar många gånger att en hade fler händer...

Banden är på, efter några försök, och tillverkningen av locket med handtag tar vid.

Och se! Ett färdigt laggkärl!

Svep, del 2

Nu har vi svept, sågat, hyvlat, sytt och täljt på våra svepaskar. Tekniken har ganska många olilka moment, så det tar sin tid men nu är det nära ett resultat.

Ämnet är svept och torrt så nu är det bra att göra det parallellt innan sömnaden.

Vi syr ihop svepen med de rötter vi drog i höstas.

Pliggar till att fästa botten täljs till.

Pliggarna borras in för att fästa botten i svepet.

Ett lock kan vara bra att ha. Här blir det en variant med ståndare och handtag.

Några av de svepaskar som gjordes i år.

Stocklås

Har en gått ett år på vår kurs får en ju spänna bågen lite extra! Tvåorna har fått till uppgift att kopiera ett stocklås. Kan tyckas vara en enkel form av lås... Användes förr till olika slags bodar och lador.
Här kommer ens skicklighet fram båda vad gäller smidet och träslöjden.

Isa börjar arbetet med att stämma ur låskistan ur en björk.

Träet formas utvändigt

och invändigt.

Så upp till smedjan för att tillverka metalldelarna.

De smidda delarna måste filas till för att passa ihop.

Tillbaka i träverkstan för att sätta samman de smidda låsdelarna.

Och så, efter lite inpassningar - ett fullt fungerande lås. Fantastiskt!

Svep

Att svepa ett tunt träämne runt en form har mycket gamla anor. Askar av alla de slag har alltid behövts. Idag är kanske de flesta en har hemma av plast eller möjligen plåt. Vi som försöker plastsanera vår vardag föredrar givetvis trä! Och skönheten får vi på köpet!
Vi har startat upp blocket Svep och kommer hålla på ett tag in på nyåret, så det kommer mera om svep.

Vi börjar med att hyvla björkspånet så tunt att det lätt kan böjas runt mallen.

Mallar har vi en hel del, så det svåra här är att bestämma sig.

Innan svepning behöver spånet mjukas upp så att det inte spricker.

Fint att få lite hjälp vid svepningen runt mallen.

Nu har svepämnena torkat på mallarna ett par dagar och behöver en ansning.

Medan limmet torkar finns det lite tid för eftertanke inför den fortsatta formgivningen.

Ibland går det åt extra många tvingar...

En botten är på gång.

Fortsättning följer...

Eggsmide

Nu har mästersmeden Per Alnaeus varit hos oss. På schemat stod vällning av eggstål. Här gäller det att slå rätt och ha rätt värme.

Per visar och förklarar hur en ska slå för att få bäst effekt.

Knivbladet är vällt och nu är det dags för knivens tånge.

Knivbladet är färdigsmitt och värms nu upp för normalisering.

Ser det rakt ut Eskil?

Tvåorna, som smidde en kniv förra året, har bestämt sig för att smida en tjäckelyxa. 

Hur svårt kan det vara..?

En yxa behöver ett öga för skaftet. Vi börjar där.

Då en använder ganska grova material är det bra med en släggdräng!

Nu är det dags att bredda och tunna ut där eggstålet ska vällas in.

Eggstålet välls på plats.

En tjäckel färdig för slipning, härdning och anlöpning!!

7 kg järn

Vi flängde ner till Uppsala för att gå på vernissage. Utställningen "7 kg järn" öppnade på Upplandsmuseet. Nio smeder från Gästrikland, Uppland och Dalarna fick 1 kubikdecimeter stort stycke järn att forma. Resultatet visas upp i form av en vandringsutställning.

För att utnyttja resan hade vi bokat in några stopp. Vi började i Hammarskogs smedja utanför Uppsala. Här är bla Paulina och Evald, som vi känner sedan tidigare, engagerade.

Evald mötte upp och berättade om smedjans historia. Fika fick vi också!

En superfin liten smedja med den rätta känslan.

I Uppsala hann Pea Sjölén med att berätta och visa oss länshemslöjdskonsulenternas lokaler. Sen var han tvungen att rusa till vernissagen. Och vi också.

Ursprungsstorleken på det järnstycke som smederna fick.

Vernissage - mingel

Häftigt vad den där litern järn kunde bli!