Knivslöjd

 Det är något speciellt med knivar! Framförallt med dom som en har gjort själv!

Vi börjar med att skissa på papper hur kniven ska se ut.

Hål borras i skaftämnet där knivtången ska passas in.

Det är bra om bänkgrannen hjälper till med riktningen.

Hålet filas upp så att knivtången passar.

Och så börjar formandet av själva knivskaftet.

När knivbladet sitter som det ska nitas tången i änden.

Nu är det dags att sy en knivslida i rårandsläder.

Knivslidan är sydd går det att mönstra i det fuktiga lädret.

Knivskaften är färdiga och läggs i linolja över natten för att bli motståndskraftiga.

Några av de färdiga knivarna.

Nu har vi gjort egna knivar med köpta blad. Då är det väl dags att smida egna laminerade knivblad?

Vi går in i vår lilla fina smedja.

Full aktivitet. Per Alnaeus är vår gästlärare

Knivbladen formas.

Per visar hur det går till att välla ihop stålet med järnet

Bladet är ihopvällt och formningen av bladet och tången tar vid.

Och så - ett färdigt knivblad i en smutsig hand.

Smide

 I kursen ingår också smide med mästersmeden Sven-Olof Sundberg. Vi lär oss de grundläggande teknikerna.

Full fart i vår lilla smedja.

Ettorna började med att göra en kapsylöppnare. 

Resultatet synas

Nästa uppgift var att smida en krok med tillhörande spik

Ett nytt moment - klyvning

Krokens spets smids ut

Smide kräver koncentration!

Inte illa!

Tvåorna fick uppgiften att göra en egen stämpel med sitt bomärke.

Fint att kunna få hjälp att slägga då järnet är grövre.

Att göra en stämpel är kanske inte så mycket smide, men desto mer filjobb.

Den funkar som den ska!

Rötter

 En vacker, men blåsig, höstdag åkte vi ut till en myr för att dra björkrötter. Dessa kommer vi använda senare under kursen då vi syr ihop våra svepaskar eller förstärker våra tampade näverburkar.

På huk får en krypa. I den luckra jorden finns det vi letar efter.

Dessa godingar! Långa och raka.

Givetvis ingår fika i arbetet!

Tillbaka på skolan ska vi förvandla denna jordiga härva till glänsande rottråd.

Det är roligare att arbeta tillsammans! En rotjunta där snacket går runt i vågor.

Barken kan sitta ganska bra så här års. Och all bark måste bort annars blir det inget bra resultat.

En liten skatt i en härva..!

Tråg

 Så var det dags att ta i ordentligt. Vi har kommit fram till trågen. 

Tråg användes förr framförallt vid mjölkproduktionen. En hällde upp mjölken i flata tråg för att kunna separera grädden, som omvandlades till grädde och ostar. Men tråg har också använts vid bakning eller för att lägga upp råvaror i. Idag använder vi dom kanske främst som ett vackert uppläggningsfat att ha bröd, frukt, eller kanske en sallad.

Vi börjar ute i skogen med att välja en lämplig asp. Asp är ett bra träslag till tråg; ett lätt träslag, rakvuxet med få kvistar, som är enkelt att klyva och följsamt att jobba i.

Sven-Olof fäller....

...och vi tittar på.

Vi hjälper till att kvista...

...och traktor med skogsvagn hjälper till att lyfta.

Tillbaka på skolan sågar vi upp lämpliga ämnen.

Aspen har tyvärr ganska ofta röta i kärnan, som gör att dessa bitar inte är användbara för oss.

Ämnena klyvs upp

En anvisning görs med klyvkniven...

...där kilarna slås i.

Ser bra ut, rak och fin.

Hur luktar asp?

Inte särskilt gott... lite åt fotsvettshållet faktiskt.

Glada och förväntansfulla.

Tillbaka i slöjdsalen är det dags att göra en grovbearbetning med yxan.

Insidan skissas upp och det är dags att holka ur med tjäckeln.

Ytterformen får sig en omgång med yxan. Det gäller att ta bort allt onödigt material för att torkningen ska gå bra.

En sista bearbetning med skölpen sedan är det dags att ställa undan tråget på en sval plats för torkning. Fortsättning följer om några veckor.