Målning

 Vi har haft måleriexperten Helena Bratt som gästlärare för att vi ska få en inblick i det traditionella måleriets ädla konst. Så himla kul! Och lärorikt!

Vi startar med att blanda pigment med linolja för att göra oss en provkarta.

Andreas försöker hitta samma färgnyans som skruvstyckets. Inte helt enkelt...

Det behövs inga speciella verktyg för att få effekter - med dina händer kommer du långt! 

Inte heller några konstiga lösningsmedel - här använder vi mjölk och pigment!

Drickamålning med handlovstryck.

Med fingrarna går det att skapa olika mönster i den våta färgen.

Vi gjorde till och med vårt eget pigment. Kimrök, ett svart pigment gjort på nävrets feta rök.

Ådringsmålning, för att imitera ett träslag. 

Helena visar hur en marmorering (en teknik för att efterlikna sten) kan se ut i ett bondehem från 1700-talet.

En kan också göra en "fusk"marmorering med hjälp av våt oljefärg och den feta röken från nävret.

Till avslutning provade vi på att måla med schabloner.

Att krympa en burk

 Nu var det dags med en teknik då vi använder oss av träets egenskap att vara hygroskopiskt (trä krymper och sväller beroende på klimat). Vi har tillverkat krympburkar, täljda rör eller hellagg. 

Vi börjar med att såga en lagom bit av en färsk björk.

I stambiten borras ett hål med en navare.

Det borrade hålet ryms upp med ett runt stämjärn.

Burkens insida skärs ren...

...liksom utsidan.

Nästa steg är att skära till en torr botten.

I dederkanten av burken skärs en skåra där bottenbiten ska passas in, och senare torka fast.

Alla burkar har ett lock, även denna.

Några målade krympburkar på tork.

Att svepa en ask

 Nu är det ändå dags att blogga lite från Trä och smideskursen. Det var ett tag sedan...

Trots Coronan finns vi på plats på skolan. Vi har särat på bänkarna och delat upp oss i två salar. Det fungerar, men vi hoppas på ljuset i tunneln.

Detta avsnitt kommer att handla om Svepaskar. Anledningen att dom kallas för svepta askar beror på att en sveper ett tunt stycke trä runt en form som sedan får torka i den formen.

Vi börjar med att såga upp tunna ämnen från en färsk björkstock.

Svepämnena får en fin yta med hjälp av en vass hyvel innan dom sveps runt den form en vill ha.

En får ta i en hel del!

Arbete på gång i slöjdsalen.

När svepet har torkat är det dags att forma änden.

Sedan tar arbetet med att sy ihop med björkrötterna som vi drog i höstas.

Ett annat sätt att fästa ihop svepet är att gjuta tennnitar.

Svepet är ihop sytt - dags för botten.

En fals skärs ut så att svepet passar.

Andreas gör ståndare till sin knäppäska.

Några av resultaten - imponerande!

Knivslöjd

 Det är något speciellt med knivar! Framförallt med dom som en har gjort själv!

Vi börjar med att skissa på papper hur kniven ska se ut.

Hål borras i skaftämnet där knivtången ska passas in.

Det är bra om bänkgrannen hjälper till med riktningen.

Hålet filas upp så att knivtången passar.

Och så börjar formandet av själva knivskaftet.

När knivbladet sitter som det ska nitas tången i änden.

Nu är det dags att sy en knivslida i rårandsläder.

Knivslidan är sydd går det att mönstra i det fuktiga lädret.

Knivskaften är färdiga och läggs i linolja över natten för att bli motståndskraftiga.

Några av de färdiga knivarna.

Nu har vi gjort egna knivar med köpta blad. Då är det väl dags att smida egna laminerade knivblad?

Vi går in i vår lilla fina smedja.

Full aktivitet. Per Alnaeus är vår gästlärare

Knivbladen formas.

Per visar hur det går till att välla ihop stålet med järnet

Bladet är ihopvällt och formningen av bladet och tången tar vid.

Och så - ett färdigt knivblad i en smutsig hand.