Jönsesgården

Vi har besökt Ovansjö hembygdsgård. Det är ju egentligen i det gamla bondesamhället vi håller till. För att hitta inspiration, tips och ideer till vår slöjd idag är det aldrig fel att gå till källan.

Vi får gårdens historia berättad för oss av hembygdsföreningens ordförande.

Här kan man hitta inspiration!

Väl använda verktyg. Med lite omvårdnad och kärlek funkar dom säkert än idag.

Vad står det?

Inte så lätt att tyda...

Smides tider

Mellan allt hyvlande av svep har vi också hunnit med lite smide.

Det är här inne det händer! Vår fina lilla smedja.

Inne i mörkret glöder järnet.

Full koncentration med olika projekt.

Det klart att svängborren ska ha en egen upphängningskrok!

Detta körsbärsröda hjärta är på väg att bli ett stämjärn.

Smedjans coolaste smed..?

Vi sveper vidare

Svepen är svepta, bottnarna är hyvlade och infogade, rötterna är sydda och nu börjar svepen ta form.

Älska ändträ! Att passa in botten kräver en hel del precision med stämjärnet. Man får inte ta bort för lite, men heller inte för mycket. Tålamod!

Inpassning av äskans ståndare.

En äska med vridståndare börjar ta form.

En samling blivande svepaskar. 

Vi återkommer!

Svep

Nu har det äntligen blivit dags för svepblocket. Uttrycket svep kommer från att man sveper en tunn träskiva runt en mall.

Vi börjar, som vanligt, i skogen. Sven-Olof fäller med sedvanlig skicklighet en björk.

Den här stocken ser bra ut. 

Trädkramare?

Tillbaka på skolan sågar vi upp stocken till svepämnen i vårt sågverk.

Var och en tillverkar en form, efter tycke och smak, att svepa runt.

Svepämnena gör i ordning för hyvling.

Det går så fint när ämnet är färskt och välhyvlat!

Kan vara bra med en hjälpsam bänkgranne i detta moment. Och ger glada tillrop, om inte annat...

Svepet har torkat på mallen och ska nu renskäras.

Nu är det dags att fundera på vilken rotsöm man vill ha.

Svepet är sytt och passar, nästan, i botten. Lite inpassningsjobb så blir det bra.

Det börjar närma sig! Botten har pliggats fast.

Laggning

Att lagga har INGET att göra med hackande filmer..! Laggning är en gammal fin teknik för att tillverka vattentäta kärl. Tekniken bygger på att sammanfoga stavar runt en botten.

Jonte täljer en stav i laggbänken.

Lite hjälp från Njombe, Tanzania, är inte fel.

Varje stav passas in i botten och den färdiga staven.

Det finns faktiskt en liten arbetsyta att jobba på...

Stilstudie av Jonte. När inte bänken räcker till.

Alla stavar på plats - då är det dags att fundera på locket.

Funkar perfekt!

Tråg - att urholka en stock, del II

Nu har vi tagit tillbaka de torra trågen i verkstaden för att renskära och göra dom klara.

Full fart i verkstan!

Det gäller att ha vassa järn så att det blir fina skär!

På ett tråg finns det många ytor att dekorera. Paulina i färd med att skära in mönster i sitt bärrensningstråg.

Nästan klara! Tom Granaths kunskaper kommer till sin rätt nu! Mycket färg är härligt!

Ryssolja

Nu har vi experimenterat och tillverkat ryssolja. Som namnet antyder kommer kunskapen från Ryssland. Men att tillverka ryssolja har en gammal tradition även i Norden. Man använde det framförallt till att impregnera läder. (vad vi ska ha det till vet vi inte riktigt...)

Vi börjar med att packa en järngryta med näver.

Det bör packas så tätt det bara är möjligt!

Grytan vänds upp och ner på en bottenplatta. Det ska vara helt tätt, inget syre får komma in och tända eld på nävret! 

Elden har tagit sig och processen är igång - det börjar droppa så smått.

Traditionen säger att man kunde känna på lukten att ryssen var i närheten. Och det kan vi skriva under på! - Det luktar fruktansvärt! 

(detta gäller givetvis inte dagens "ryssar"!) 

Paulinas tolkning av odören. Det närmaste vi kom i att beskriva lukten är någon stans mellan "rutten rökt fisk och en riktigt gammal mögelost".

Resultatet: Av 15 liter näver fick vi fram en dryg liter olja. Vi fick fram en riktigt ljus o fin olja efter att den hade skiktat sig. Denna olja sugs upp fint av ett läder.