Så var det dags, hur gick det till? Tiden som slöjdare verkar vara en annan, den går mycket fortare!
Vi avslutar med några bilder från årskull 2020-21´s avslutning i skogarna runt Österbergsmuren norr om Storvik.
Detta är en blogg för dig som går på linjen Träslöjd & Smide, har gått eller kanske vill gå. Eller också är du intresserad av de traditionella hantverken. Min tanke är att vi ska lägga upp bilder och kommentarer från kursen så att alla kan följa vad vi håller på med i bänkverkstan, smedjan och ute i skogen.
Så var det dags, hur gick det till? Tiden som slöjdare verkar vara en annan, den går mycket fortare!
Vi avslutar med några bilder från årskull 2020-21´s avslutning i skogarna runt Österbergsmuren norr om Storvik.
Nu har vi kommit fram till det avslutande momentet på kursen, Knutkorgen. Kan tyckas som ett ganska enkelt projekt, men, det finns en anledning att denna kommer sist av våra slöjdtekniker. Nu får vi ta fram allt det vi har lärt oss under året, inte minst Tålamodet!
Knutkorgen är en lite udda fågel i den nordiska korgfamiljen, som är byggd runt fyra vidjor hopfogade i knutar. Korgen finns från södra Finland över Norduppland och Gästrikland till Norge. Knutkorgen var, och är, en finkorg. En sk. förningskorg, en korg att ta till kalas. De gamla korgarna är nästan uteslutande målade med årtal och initialer.
Det närmaste snickeri vi kommer på kursen är kanske pallarna. Men är det möbelsnickeri? Jag tycker det är slöjd!
Vi började redan i höstas med att klyva ämnen till ben, så att dom fick torka tills vi skulle använda dom.
Ibland får en ta i mera...
Nu är benämnena torra och grovhuggningen tar vid.
Benen får sin form i täljhästen.
Sitsen reskärs
Oliver gör en annan variant av pall.
Tapparna i benen görs iordning för att passa i sitsens borrade hål.
Benen sitter i sitsen och ska vägas in så att pallen står stadigt.
Det sista som görs är att såga av de kilade tapparna.
Färdiga att tas i bruk.
Björkens bark - nävret är ett fantastiskt material! Det är vatten- och lufttätt, isolerande och det är roligt att jobba i! Känslan är någon stans mellan trä och läder.
Tvärtemot hur det växer på trädet är det insidan som vi använder som utsida på slöjdföremålen.
Vi börjar med att tillverka en helnäverask av två näverflak.
Flaken viks ihop och fästs med våra björkrötter.
För att stadga upp fatet sys överkanten också med rötter.
"Alla sätt är bra - utom de dåliga"... roten behöver hållas fuktig så att den inte går av.
Vi provade också att tampa näverburkar.
Vi har haft måleriexperten Helena Bratt som gästlärare för att vi ska få en inblick i det traditionella måleriets ädla konst. Så himla kul! Och lärorikt!