Järnresan

Nu har vi varit på vår årliga Järnresa. Vi har följt järnets väg från gruvan till järnbruket. Då vi befinner oss i Bergsslagen finns det många lämningar kvar i landskapet efter gångna tiders järnhantering.

Vi börjar i gruvan hos Cheska som är vår guide i Storberget utanför Hofors.

Storbergets gruva har anor från medeltiden. På den tiden var gruvan ett sk. dagbrott. Järnmalmen grävdes fram från bergets topp. Ju längre ner de kom i berget ju större blev problemen. Tillslut var gruvarbetarna tvungna att lösa problemen genom att spränga en stollgång. En stollgång är en tunnel som inte går rakt igenom berget utan slutar mitt i.

Gruvfrun, som finns avtecknad i stollgångens tak, välkomnar oss och varnar oss samtidigt.

Känns som vi har kommit till Tolkiens värld..

En orch?!

Nu har vi kommit upp i ljuset och kan kika ner i gruvan. Som djupast är gruvan c:a 200 meter.

Från gruvan forslades järnmalmen till en masugn för att rena malmen och få fram tackjärn. Detta är Edskens masugn där Göran Göransson, grundaren av Sandvik, gjorde den första lyckade blåsningen i en Bessemerkonverter 1858.

Nu har vi landat på Korså bruk och en lunch smakar bra!

Korså bruk var i drift mellan 1838 till 1930. Här är en modell av smedjan. 

Tackjärnet som kom från masugnen på Åg bruk smiddes ut till smidbart järn, stångjärn, i lancashirehärdar.

Smideshammarna är verkligen imponerande. Allt drevs med vattenkraft.

Yxsmide

Nu har vi besökt Wetterlings yxfabrik i Storvik. Sverges äldsta, ännu i drift. Känns som en tanke att den ligger i Storvik och nära skolan...

Claes, som tidigare har gått på kursen, jobbar nu på Wetterlings och hade godheten att guida oss runt i fabriken.

En yxa blir till i den stora yxpressen.

Yxan grovslipas efter smidet.

Efter slipningen härdas och anlöps yxan. Claes visar och förklarar processen.

Efter härdning och anlöpning slipas eggen.

Och det som återstår nu är skaftningen. 

Det blir några yxor som varje dag som hittar sina ägare runt om i världen.

Även vi fick med några yxor...

Då vi vill ha en konkav slipfas på en slöjdyxa bör en slipa om den.

Fäboden

Så var det dags för det årliga besöket på Ol Ors fäbod. Som vanlig får vi trixa lite med vädergudarna - det lyckades i år också!
Det känns bra att starta vår slöjdresa på fäboden då mycket av den slöjd vi kommer att hålla på med under läsåret har sitt ursprung då fäbodarna var aktiva. Slöjden var en naturlig del av fäbolivet och en hade kunskapen att ta hand om och nyttja resurserna på bästa sätt.

Sven-Olof berättar och visar om hur det gick till på en fäbod när den var i drift. Det mesta arbetet handlade om mjölken och korna. De som arbetade på fäboden var kvinnor och barn. 

Gamla kartor kan säga oss en hel del. Sven-Olof visar en karta från mitten av 1700-talet och hur marken var fördelad mellan Storviks gårdar. 

Även marken har lämnat spår efter fäbolivet. Bara en har ögonen med sig. Här har stått en annan fäbod. Vet en vad en ska leta efter går det att se den hopfallna murstocken och källaren.

Här står Sven-Olof i ett annat spår av mänsklig aktivitet i skogen. Detta har varit en kolarkoja, där kolaren bodde då kolmilan var igång.

Dagen avslutades med hamburgare. Tack Daniel!

Vi fick också lite tid att njuta av höstsolen.

Vi är tillbaka!

Sommaren är slut. Länge leve Hösten!
Kursen har igång med några nya ansikten och några gamla. I vanlig ordning startar vi med att samla ämnen i skogen för skedtäljning.

En liten förevisning av att såga ned en mindre björk.

Om alla hjälps åt går det så mycket enklare!

Tillbaka i salen för täljgrepp, yxteknik och rakskedar.

Efter att vi börjar få kläm på de olika täljteknikerna och det färska träet är det dags att be ge sig ut i skogen igen. Nu vill vi gå vidare med skedmakeriet och börja slöjda skedar o slevar i krokvuxna ämnen.

Famnen full av goa ämnen!

Nöjda slöjdare med nedlagt "byte".

Det går lättare och lättare att få fram formen på skeden. 

Skeden finns där i ämnet. Det är bara att ta fram den...

Efter några skedar börjar knivarna bli slöa och det är dags att bryna.

Skolavslutning

Så var det dags för detta läsårs avslut. Det har gått aldeles för fort!

Vi tackar för oss och hoppas att vi ses igen

Knutkorgen

Så var det dags att avsluta terminen med vår speciella krogtyp - Knutkorgen. Det är ingen slump att denna teknik kommer i slutet, det mesta av vad vi har lärt oss kommer nu till användning. (inte minst tålamodet...)

Vi får gå tillbaka i tid till början av mars för att få hela bilden av korgmakeriet. Känns som det var ett tag sedan.

Sälgen får stå inomhus i en månad för att sätta fart på savningen så att vi hinner göra våra korgar.

Vi börjar med fyra sälgkäppar som mäts ut enligt vår mall.

Käpparna täljs till

och läggs ut för att böjas ihop.

Stommen är ihopsatt och spåren för sidostyckena skärs ut.

Sidostyckena sätts i och stabiliserar upp korgen

Dags att fläta i sälgspånen

Philip är inte den som gör det enkelt för sig... han hugger ut spånen!

Och han har en hel del spån att hugga...

Dags för grepen

En får räkna med några försök... men i år hade vi riktig otur med björken!

Grepen sitter på plats och dom sista spånen flätas i.

En hel hög med korgar!