Järnresan

Nu har vi varit på vår årliga Järnresa. Vi har följt järnets väg från gruvan till järnbruket. Då vi befinner oss i Bergsslagen finns det många lämningar kvar i landskapet efter gångna tiders järnhantering.

Vi börjar i gruvan hos Cheska som är vår guide i Storberget utanför Hofors.

Storbergets gruva har anor från medeltiden. På den tiden var gruvan ett sk. dagbrott. Järnmalmen grävdes fram från bergets topp. Ju längre ner de kom i berget ju större blev problemen. Tillslut var gruvarbetarna tvungna att lösa problemen genom att spränga en stollgång. En stollgång är en tunnel som inte går rakt igenom berget utan slutar mitt i.

Gruvfrun, som finns avtecknad i stollgångens tak, välkomnar oss och varnar oss samtidigt.

Känns som vi har kommit till Tolkiens värld..

En orch?!

Nu har vi kommit upp i ljuset och kan kika ner i gruvan. Som djupast är gruvan c:a 200 meter.

Från gruvan forslades järnmalmen till en masugn för att rena malmen och få fram tackjärn. Detta är Edskens masugn där Göran Göransson, grundaren av Sandvik, gjorde den första lyckade blåsningen i en Bessemerkonverter 1858.

Nu har vi landat på Korså bruk och en lunch smakar bra!

Korså bruk var i drift mellan 1838 till 1930. Här är en modell av smedjan. 

Tackjärnet som kom från masugnen på Åg bruk smiddes ut till smidbart järn, stångjärn, i lancashirehärdar.

Smideshammarna är verkligen imponerande. Allt drevs med vattenkraft.