tisdag 9 oktober 2018

Rötter

Vi har varit ute i en mosse och dragit björkrötter. (givetvis har vi markägarens tillstånd!) Tar en inte för mycket rötter från en och samma björk är det ingen fara för trädet. Som slöjdare gäller det att ligga steget före - när vi ska använda rötterna kommer det, förmodligen, ligga snö på marken och då blir det svårt att få upp dom.
Vi använder rötterna till att sy svepaskar och att sömma näverburkar.


En mosse är perfekt för att dra rötter, här blir dom raka och fina


Ett litet träd ger förvånansvärt mycket rötter


Ner och böka i myllan, som dom värsta vildsvinen!


Fika är viktigt! 


Tillbaka på skolan återstår det att rensa vår skörd.


Med baksidan av kniven skrapas rötterna rena och fina.


Vi är rika!
Dom rensade rötterna stoppas undan för att tas fram när det blir dags att sy svepaskarna.

söndag 30 september 2018

Smide

Så var det hög tid för läsårets första smidesveckor. Äntligen!
Mäster Sven-Olof leder oss med varsam hand in i smidets mysterium. Ettorna startar med att smida krokar, flasköppnare och spik.

Vad är det som sker där inne i dunklet? 


 Aha! Det är spikar på gång!




Ska en spik verkligen se ut så där..?



En sak är säker... en bör inte klia sig med smideshandskarna på!

Tvåorna provar på att hårdlöda. Detta kommer till nytta längre fram i kursen. Men nu är det bara test.

För att lödningen ska fästa bör det vara tätt mellan materialen.

Och så har blev resultatet...

För ettorna blev det en mera användbar hög...

Ett annat slags resultat av en smidesvecka...
 
 
 




torsdag 20 september 2018

Järnresa

Så var det dags för årets upplaga av Järnresan. För att få en uppfattning om den process som behövs för att få fram järn och stål till vårt smide har vi gjort en resa i landskapet. Västerberg befinner sig i Bergslagen så att upptäcka spår efter gångna tiders järnhantering är inte så svårt. Bara en har ögonen öppna!


Vi startar i Storbergets stollgång, mellan Torsåker och Hofors. Cheska är vår guide.


Storbergets stollgång. En stollgång är en tunnel in i berget som slutar i ett schakt.


I berget finns en avbildning av Gruvfrun. Henne gäller det att hålla sig väl med då en vistas nere i gruvan. Hon varnar genom att knacka i stenen om det finns risk för ras.



Nästa stop på resan var Edske masugn, som gömmer sig i skogen. Det var här som malmen från gruvan anrikades till tackjärn.


Ett stop hos Hofors kolare hanns också med. Kolningen var den del av järnhanteringen som krävde den största arbetsinsatsen.


Nu är vi framme vid slutstationen för järnmalmen - Korså bruk. Korså är ett av många bruk i Bergsslagen, där järnet bearbetades så att det blev smidbart. Detta är ett mäktigt bygnadsminne  väl värt ett besök!


Dom stora vattenhjulen som drev hamrarna i smedjan.



 Eskil provar funktionen i Lagerwalls hjälpbrytare. En anordning som hjälpte smeden att vända järnet i ugnen.

måndag 17 september 2018

Tråg

Nu har vi varit i skogen och huggit en asp till trågen. Aspen är ett mycket bra träslag till detta; lätt skuret och homogent i fibrerna, få kvistar och ofta rakvuxet.
Tråget användes i bondesamhället framförallt till mjölkhanteringen under fäbovistelsen. Men även till bak och allehanda hushållsgöromål. I dag har vi det kanske mest till ett vackert uppläggningsfat för frukt eller bröd.


Trädet är fällt och ska sågas upp i lämpliga trågämnen. Början till röta syns i rotänden, men försvann ju längre upp vi sågade.


Fina ämnen mellan kvistarna.


Full fart i verkstan! Spånen ryker och svetten lackar...


Kraftiga tag med tjäckeln.



Formen tas fram med hjälp av täljbilan.

måndag 10 september 2018

Fäboden

Så var det dags för den traditionsenliga besöket på Olors fäbod. En trevlig dag med fint väder.
En kan säga att den slöjd som brukades och gjordes på fäboden förr  ligger till grund för det vi gör idag på vår kurs. Så - tillbaka till rötterna!


Sven-Olof visar och berättar om hur det var då fäboden var en del av landsbygdens liv.


Det gäller att vara observant om en ska upptäcka spåren i dagens skog.
Här står vi i en fägata, där djuren leddes igenom till betet.


Detta är en lämning av en kolarkoja berättar Sven-Olof. Det var här som kolaren bodde då milan vaktades. Mycket av skogen runt oss fanns inte då järnbruken i Bergslagen drevs med träkol.


Här står vi det som är kvar av kolmilan.


Något av det "slöjdigaste" som finns..? - Att vrida en vidja av björksly.

söndag 2 september 2018

Skedar och slevar

Då var vi igång igen. Några på kursen är kvar sen förra terminen och några är nya bekantskaper. Nu kör vi! Det ska bli Kul!
Först ut på schemat är skedar och slevar. Detta är något en aldrig blir trött på. Den ultimata skeden är inte gjord än!


Ska en göra en sked eller slev behövs det material. Björk är perfekt till detta. Unga björkar med fina krokar är det vi vill ha. Tack Södergren att vi får lov att ta ur er fina björkskog!


Det är sådana här godingar vi vill åt.



En kan inte gå ut i skogen utan att fika, det är viktigt!


 Ett gott dagsverke. Nu har vi så det räcker ett tag.


Tillbaka i bänkverkstan. Vi börjar att öva skedformer i rakvuxna ämnen.


Yxan använder vi för att få bort det mesta av materialet.


Täljare på rad.


Greppen böjar sitta - notera vänster tumme som stoppar bladet.


Skedkniven bör en också behärska för att få till en sked.