Svepaskar del I

Precis innan jul så satte vi igång med det som Tore kallar för ”slöjd på riktigt”, nämligen svepaskar. Självklart är det så att allt vi gör är slöjd på riktigt, men det märktes att Tore brann lite extra för just svepen.

Svepaskar går långt tillbaka i historien. Redan under järnåldern så gjorde man svepaskar och det finns många fynd med redskap för att tillverka dessa från vikingatid och framåt.

Dessa askar kommer i många olika storlekar och former och är något som kan arbetas på under lång tid. Det behöver inte ske för stunden, som med mycket annat när det gäller färskt trä. Några av oss hade förmånen att få arbeta med svepämnen som var minst 40 år gamla och resultatet blev fantastiskt!

Konceptet är egentligen ganska enkelt. Ta ett tunt ämne, svep det kring en form och sy ihop det med rötter. Gör sedan ett lock och en botten, kanske ett handtag och voila, en svepask.

Nu får vi det nog att låta betydligt enklare än vad det är, men en sak går att konstatera: det är väldigt rogivande och roligt!

Det första vi fick göra var att såga upp ämnen. Detta gjorde vi med en större bandsåg, för att få ett så pass bra resultat som möjligt och för att vara lite mera effektiva. Vi arbetade med Björk och Sälg denna gång.

 

Att få ut ett bra svepämne kräver en del kunskap om att se och förstå träet. Det viktigaste här är att hitta raka och fina ämnen, utan vresighet och kvistar. Björken vi hade fått gav oss en utmaning, då det är väldigt svårt att se hur materialet ser ut innan man har börjat såga i det. Sälgen däremot var mer samarbetsvillig.

 

När vi hade våra ämnen var det dags att ta fram hyvlarna. Det gäller att få ner ämnet till cirka 3-5 millimeter, beroende på hur stor ask man vill göra.

 

Medan ämnet fortfarande var färskt så hyvlade vi och böjde ämnet över en rund klubba, eller över lår och armar. Det gäller att bearbeta materialet för att få det dit man vill.

Vi valde ut våra formar, allt ifrån cirkulära, ovala, fyrkantiga och till och med trekantiga. Sedan lade vi ämnena i varmt vatten, för att få de så elastiska som möjligt.

 

När ämnena var redo böjde vi dessa över formen och svepte ämnet kring formen för att sedan fästa dem med tvingar. Detta krävde en del teknik och stundtals hjälp från goda klasskamrater, som stod redo med tvingar och goda råd.

När ämnet var svept kring formen fick de stå och torka i ett par dagar. Lite skeptiskt var det att ämnet skulle behålla formen och inte sticka iväg som en fjäder, när vi lossade på tvingarna. Det fantastiska var dock att formen stannade och det började kännas hoppfullt.

 

Nästa steg var att sy ihop svepet och jämna till alla kanter och göra dem parallella. Och sy i trä, det går faktiskt! Dessutom att använda björkrot som tråd. Det går även att sy med fjäderpenna.

 

Innan vi börjar att sy så går det att göra ett fint avslut på svepet. Här kunde fantasin flöda och det fanns många mallar att utgå ifrån. En del passade på att göra mönster där man målade bakgrunden så att det blev ett djup i svepet. Även när det kom till att sy kunde man göra olika mönster, allt för att göra asken så dekorativ som möjligt. Det fanns även de som gjorde mönster med hjälp av karvsnitt.

 

Att göra lock och botten var det som kanske tog längst tid. Det gäller att vara rätt noga och se till att såga, fila, tälja rätt så att svepet sitter så bra som möjligt. Lock och botten kan göras i vilket träslag som helst. Det handlar om att ta vad man har, så länge som ämnena till lock och botten är torra.

Att göra handtag till svepaskarna var också något åt fantasin. En del smidde handtag, en del gjorde handtag i kvistar, en del gjorde knoppar och en del struntade i handtag. Här fann vi vår egna stil.

Som vi nämnde tidigare så hade några av oss förmånen att få svepa med 40 år gamla svepämnen. Dessa var i Ek och Alm.

 

Det som krävdes var att de torra ämnena fick ligga i varmt vatten under ett par timmar, för att sedan svepas på exakt samma sätt. Resultatet? Makalöst vackert. Och det är också det som gör svepaskar till något man kan göra året runt. Passa på att förbereda ämnena och kanske till och med svepa en del, för att sedan låta dem ligga till en höststorm, eller till en stund när man vill göra något annat. Ta fram knivar och rötter och sitt i en stilla vrå och slutför svepen.

 

Denna gång använde vi maskiner för att såga fram våra ämnen, men det går att få fram ämnen på det gamla klassiska viset också. Det tittar vi närmare på i nästa inlägg.