Svepaskar del II

 Förra inlägget visade vi på grunderna i att göra svepaskar. Dock använde vi maskiner, vilket vi gärna undviker då kursen riktar sig åt fäbodkulturen från 1700-1800 tal. Det var inte många gårdar som hade el på den tiden och kunde använda dagens moderna sågar och planhyvlar.

Så, hur gjorde man förr?

 

Resan började redan den 8 oktober när Sven-Olof kom med sin bil lastad med stockar från några tallar. Dessa stockar skulle klyvas till kvartingar och Marcus, den av oss som gillar att banka mest, fick gå lös med klubban. Nåja, vi andra hjälpte till också, såklart. Stockarna klyvdes och transporterades sedan ut i skogen, till ett vattendrag, där de skulle få ligga fram till den 2 december.

 

Det var en kylig dag och det som vi trodde skulle gå på ett par minuter tog oss lite mer än en timma. Våra ämnen satt fast i 15 cm tjock is och veckans gympass var klart!

 

När ämnena väl var uppe så tog vi tillbaka dem till skolan och hade hopp om att vi skulle arbeta med dessa för jul. Dock kom covid emellan och ämnena fick läggas i blöt igen, så att vi kunde fortsätta med dessa efter jullovet.

När det väl var dags att arbeta med dem så kom Sven-Olof på besök igen och nu kom den stora utmaningen, att klyva upp svepämnen för hand.

 

Vi hade fått en fantastisk föreläsning av Helena Åberg, som har forskat i denna teknik, och det var nu dags att sätta teori till praktik.

 

Med klyvjärn, klubbor och kilar av det större slaget, började vi. Bit för bit så fick vi fram våra ämnen.

 

Först klöv vi stockarna till tunnare och tunnare bitar, för att slutligen bända isär dessa och nå ett resultat på cirka 7-10mm. En del utmanade sig, och ämnena, och nådde ett resultat på cirka 2mm.
 Furan behöver lite mera omsorg före man sveper, dock så kunde man passa på att göra lite större askar, nästan lådor. Det gäller att hyvla till sina ämnen för att få dem så fina som möjligt.

 

Dock så sa Helena något intressant i sin föreläsning. Hon pratade om att idag strävar man mer efter perfektion och ett vackert utseende än självaste funktionen av produkten. Och vad är viktigast? Man kanske inte behöver göra allt 100% perfekt, utan låta det finnas lite skavanker, så länge produkten fyller sin funktion.

För att böja furan behöver man basa den.

 

Det gjorde vi genom att placera ämnena i en basningslåda och tillföra ånga. Ångan värmer upp fibrerna och gör ämnet mer elastiskt och gör det sedan enklare att böja dem.

 

Handskar på, varma ämnen, nya former men samma teknik. Vi svepte furan kring våra former, lät de torka ett par dygn, för att sedan på samma sätt som tidigare sy ihop svepen med rot och göra lock och botten.

 

Helt otroligt nog har vi fått lära oss att det går att ta fram ämnen till svep, utan att använda maskiner. Tänk att det skulle vara så roligt att gå i skolan igen.

Utan större omsvep lämnar vi nu svepen och går vidare till krympburkar.

På återseende.