Björkbark

Finns det något träd som är så mångfaldigt som björken? Under årets lopp har vi använt allt från rötter, till stammar, till grenar, till kvistar, för att inte glömma saven som man kan dricka och nu ska vi använda oss av dess bark, det som kallas näver.

Så vitt vi vet finns det tre träd, i världen, där barken heter något annat än just bark. Björken har sitt näver. Kanelträdets bark heter kanel och Korkekens bark heter just kork.

Näver är fantastisk på alla sätt och vis och har använts i flera tusen år. Man har gjort burkar av det, skrivit brev på det, flätat korgar, gjort hattar och västar, även skor!

För vår del så provade vi på att göra näverrivor (vikta skålar), knivskydd, tappade burkar och även flätning.

Att arbeta med näver kräver lite kunskap om materialet. Dels hur man förvarar det, hur man hanterar det och vad för typ av näver man använder till de olika sakerna man gör. Till en del saker behöver man lite tjockare näver och till andra lite tunnare.

Att lära sig hämta näver är en kurs för sig, så vi var väldigt tacksamma att få färdiga flak.

Först ut lärde vi oss att göra enklare knivskydd. Vi är väldigt många om att skydda eggen på knivarna, samt fingrar som kan komma för nära. Ett enkelt skydd är bättre än inget alls.

 

Med denna teknik fick vi en ökad förståelse för hur materialet beter sig och vi kunde handskas med det.

Efter skydden ökade vi svårighetsgraden till att göra näverrivor. Det är en vikt skål av näver och är väldigt enkla och praktiska att göra.

 

Till en riva tog vi två bitar näver, av lite större storlek till ytan. Vi gjorde mallar för botten som vi sedan lade ut på nävret och markerade hörnen med en syl. Den ena biten klippte vi in till markeringarna med cellerna liggandes längs med nävret och på den andra biten så vred vid nävret ett kvarts varv, så att cellerna blev stående.

 

Utmaningen sen är att vika nävret så att man får en insida och en utsida. Med hjälp av klädnypor så höll vi fast väggarna medan vi sydde fast dessa med björkrot eller i vissa fall lintråd.

 

När vikningen var klar klippte vi till alla kanter innan vi sydde dessa med björkrot. Voilá, en näverriva.

Efter rivorna blev det dags för den stora utmaningen: tampade näverburkar. Här krävdes det lite geometri, matematik och säkert trigonometri och Pythagoras sats. Kort och kort, det gällde att vara finurlig.

 

Tampade burkar är oerhört vackra och speciella att göra. Det gäller att göra sin tamp på rätt sätt, vilket vi gjorde i grövre papper som mall.

Nu behövdes ett större flak näver och av lite tjockare kvalitet. Med hjälp av mallen skar vi ut tamparna och bestämde samtidigt hur stor burkarna skulle vara i omkrets. En tampas burk består av två lager med näver och den på utsidan är det med själva tampen och eventuella mönster. Lagret på insidan är ett flak, i anpassad storlek, med savsidan inåt, utan tampar.

 

Vi fäste tamparna i varandra och fick således fram utsidan på burken, och för att detta ska hålla bra så placerade vi både ytter- och innerlagret över en mall i trä, bankade i två kilar för att spänna ut nävret och sedan fick de stå så en dag eller två.

 

Efter ett par dagar så har nävret anpassat sig till sin nya form och vi tog bort trämallarna, skapade lock och botten, samt sydde kanterna, främst med lintråd. En del passade på att måla sina burkar med linoljefärg, andra lät sina burkar vara naturliga.

 

Sist men inte minst fick vi besök av en drottning: Karin Lundholm. Sveriges okrönta näver-drottning. Karin har hållit på med näver så pass länge att det hon inte vet om näver, är inte värt att veta.

 

Under två dagar lärde Karin oss att fläta med näver, samt fick en hel del kunskap om nävertäkter m.m.

Att fläta med näver är väldigt spännande, främst då man tror att det är så poröst och lätt kan gå sönder. Men icke!

Det första vi gjorde var att fläta underlägg. Nu gällde det att verkligen se över det näver man tog, för flätar man med näver så behöver det vara tunnare bitar, samt att de behöver klippas/skäras rakt.

Det kändes rätt bra att ha flätat ett underlägg och nästa utmaning blev att göra en snedflätad korg. Samma grundteknik som underlägget, men med lite vikning och tungan rätt i mun.

Att Karin gick runt i klassrummet och ”vakade” över oss var på ett sätt bra, för hon kunde omgående se vad som behövdes rättas till och då även påpeka det.

 

När den snedflätade korgen var klar fick den som ville ge sig i kast med att göra en rakflätad korg. Lite annorlunda teknik, lite fler klädnypor att placera ut, lite ostadigare till dess att man trådat korgen med en rot eller två. Dock oerhört vackra resultat.

 

Vi är långt ifrån färdiglärda på näver, men rikare på kunskap, det är vi.

Tiden går så oerhört fort när man har kul! Att försöka hinna med att skriva om allt skoj vi har varit med om, under detta läsår, är svårt.

I skrivande stund är det 4 veckor kvar på läsåret. 2orna går ut. En del 1or lämnar och några blir kvar.

Det känns som att de kommande inläggen mer kommer bli en resumé av året som gått samt lite avslutningshälsningar.

 

Vad nästa inlägg handlar om får bli en överraskning!