Experiment och Rötter

Vi lär oss mycket, varje dag. För en del blir det en uppfriskning av redan innehavda kunskaper och för andra så ökar kunskapsbanken enormt. Det är oerhört spännande att pröva sig fram inom ett område där egentligen bara fantasin sätter gränser, och kunskap.
 En del av att gå på folkhögskola är också att lära sig av varandra och ta reda på saker själv, klassisk folkbildning helt enkelt.
 Två av oss hade gjort kåsor i björk. En riktigt bra kåsa tar man fram ur en vril, en utväxt som man hittar på björkar, och även andra träd, där fibrerna går i alla möjliga riktningar. Att få tag på en vril är inte helt lätt, så vi använde oss av lite tjockare, rakvuxen björk.
Nackdelen med att göra så är att det finns risk för att kåsan spricker när man häller i varm vätska, så som varm choklad eller kaffe. Dock finns det sätt att undkomma detta och det är här experimenten kommer in.
Vi hade läst på att man kan koka kåsan dels i mättat saltvatten och dels i mjölk, för att förhindra sprickbildning. Intressant, tyckte vi, och gjorde lite tester.

Den ena av oss hade läst på att ska man koka i saltvatten så ska man ha cirka 2 matskedar salt per liter vatten.

Kåsorna ska sedan kokas länge, tills den flyter. Det jobbiga är ju att kåsorna flöt redan från början, eftersom den är gjord i trä och trä flyter i vatten. Dock sjönk kåsorna efter ett tag då saltvattnet hade trängt in i alla fibrer. Efter 8 timmar i grytan togs kåsorna upp och det ska tilläggas att de inte hade börjat flyta igen, men för att undvika torrkokning över natten så blev det så.

 

 Den andre av oss ville koka sin kåsa i mjölk, men hittade inte så mycket information alls. Där blev experimentet än mer intressant. Denna kåsa kokades i vanlig standardmjölk i cirka 5 timmar och låg sedan kvar i mjölken över natten för att svalna.
 Det intressant var att kåsan som hade kokats i mjölk var väldigt mättad och hade en mörkare ton, när den togs upp. Medan kåsorna som kokats i saltvatten fick en rödaktig ton.

Alla kåsor fick torka under ett antal veckor innan det var dags för det stora eldprovet!

 

När dagen var kommen så lade vi märke till att kåsorna hade ändrat lite karaktär i färgen igen. Mjölk-kåsan hade gått tillbaka till sin ljusa björk-ton, medan salt-kåsorna fortfarande var röda i sin ton, om än lite mattare. Mjölk-kåsan hade fått ett lager linolja på utsidan medan salt-kåsorna var obehandlade.
 Inför hela klassen så fyllde vi upp kåsorna med kokande vatten och spänningen var olidlig, nästan. Mjölk-kåsan klarade av det kokande vattnet utan problem! Ett väldigt lyckat test. En av salt-kåsorna sprack. Inte mycket men tillräckligt för att bli underkänd i testet. Den andra höll sig desto bättre.

 

De fick stå med vatten i sig ett tag och sedan var vi ju tvungna att smaka av vattnet, för att se om de hade fått smak av mjölken och saltet.
 Enligt utsago fick vattnet en liten smak av mjölk medan salt-kåsorna tog upp mycket smak av saltet.

 

Vad är då tanken med att använda mjölk eller salt?
 Som vi förstår det så använder man salt för att det dels torkar ur träet rakt igenom och på något sätt binder fibrerna. Salt drar ju till sig vätska. Mjölken är lite svårare att tolka. Antagligen så stärker proteinet i mjölken fibrerna i träet och sluter till fibrer och celler så att vätskan får svårare att tränga sig in och bilda sprickor.
 Nu är det här bara våra teorier och finns de andra som har mer kunskap och/eller teorier så skriv gärna en kommentar nedan. Vi vill lära oss mer kring detta!

Vi sitter inte bara i klassrummet heller. Som ni har sett tidigare så tar vi oss ut i skog och mark för att hämta material till det vi skapar.

 

En solig dag så passade vi på att ta oss ut för att hitta björkrötter. Dessa ska vi bland annat använda till att söma svepaskarna och kanta näverburkar.
 Att hitta rätt rötter kräver dels att man först och främst åker till rätt ställe, vilket inte var fallet här. Tore ledde oss på villovägar och vi fick byta plats.
 När vi väl kom till rätt plats så gäller det att hitta en tunna och fina rötterna. De får inte vara för tjocka, men inte heller för tunna. De bästa rötterna är också de jämntjocka.

 

Björkens rötter växer rätt ytligt och kan bli väldigt långa. När man lärt sig hitta rätt så finns möjligheten att hitta på en ”rotgruva”.
 När vi hade plockat alla rötter vi ville ha så var det dags att återvända till skolan och rensa dessa från sand, jord och bark. En tidskrävande process, men väl värt slutresultatet.

 

Viktigt att tänka på är att ALLTID fråga markägaren om lov innan man tar något från skogen/marken. Allemansrätten sträcker sig långt, men inte så pass långt.

 Nästa gång så tar vi oss en titt på smide, då alla 1or fick bekanta sig med smedjan och grundläggande smidestekniker.