Tråg, del I

 Efter skedar och slevar har det blivit dags att göra tråg.

Tråg användes flitig förr och fyllde en stor funktion på gårdar och i hus. Man använde tråg för att baka, samla in grödor, som mjölktråg och mycket annat. Idag är det nog mer vanligt att trågen används främst till uppläggning av bröd, frukt m.m. Det finns nog de som använder tråg för att baka i dem, även idag.

Den som nu tror att det bara är att ta fram en stock och börja karva och ha sig, den tror fel. Det är en ganska stor process att få fram bra material och ett fint slutresultat.

 

Först och främst behöver man bege sig ut i skogen för att hitta lämpliga ämnen. Vi hade tur att komma över ett antal fina aspar, som hade fällts av vinden under en av årets stormar. Smideslärare Sven-Olof lät oss besöka hans mark och ta del av dessa aspar. Och eftersom kursen främst riktar in sig på klassiskt trähantverk, utan moderna maskiner, så hade en av oss deltagare frågat om vi inte kunde får prova att såga upp ämnena med Timmersvans och Timmersåg. Sven-Olof hade med sig just dessa sågar så att vi fick känna på hur det var att såga upp stockar, innan motorsågen gjorde sitt intåg.

Timmersågen kräver två personer och ett gott samarbete, med inslag av taktkänsla. Man sätter sig på varsin sida om stocken med sågen mellan sig och sedan gäller det att falla in i en gemensam rytm och dra sågen mellan sig. När man väl har hittat takten så går det väldigt snabbt och smidigt att dela stocken.

Just dessa vindfällor låg inte helt stadigt så en del av oss fick rycka in och stabilisera upp stocken medan andra sågade.

En timmersvans ser ut som en gigantisk fogsvans, som bara kräver en person. Det kräver lite teknik, lite jädra anamma och ibland är det bra att bli avbytt om det är en tjockare stock.

Efter att ha provat på dessa analoga tekniker så får man betydligt mer respekt för timmermännen från förr. Det var inget lätt arbete och det tog tid.

 När vi hade fått fram tillräckligt mycket virke så var det dags dela dem.

Först gör man en liten markering med ett spräckjärn för att kunna sätta dit en eller två kilar.

Sedan börjar man slå med en trähammare, inte med allt för mycket kraft. Man ska låta träet ”prata” med en, dvs att man hör hur det börjar knaka när det spricker. Då får man fortsätta hamra på kilarna tills stocken har delat på sig. Efter lite hamrande så har man plötsligt ämnen för två tråg.

 

 Dessa trågämnen transporterades sedan tillbaka till skolan och fick ligga ett par dagar utomhus innan vi tog in dem i slöjdsalen för att börja arbeta med tjäckla, yxa, hyvel och en stor portion fysiskt arbetspass. Mer om det lite vid ett senare tillfälle.

Nästa inlägg kommer handla om vårt besök till Storvika Fäbod och få ta del av vårt kulturarv.