Fäboslöjd

Om vi går tillbaka lite drygt hundra år så fanns en kultur som var helt fantastisk. Ja, egentligen har den sina rötter från bondestenåldern, som var för cirka 4000-5000 år sedan. Vi talar om fäbod-kulturen.

 Vad är då det? Vi behöver titta närmare på 1700-1800 talets bondekultur i, framförallt i det Sverige som finns ovanför Dalälven. I detta jordbruk och djurhållning så hittade en djuren nära gården om vintrarna. På somrarna så togs djuren ut till skogen där det fanns gott om bete och de fick röra sig fritt. Åkermarkerna var till för att odla grödor och spannmål.

 Djuren lämnades dock inte ensamma i skogen utan det var oftast kvinnor och barn som bosatte sig i sina respektive fäbodar för att ha koll på djuren och därmed kunna sköta dem på bästa sätt. Det blev som små samhällen i skogarna runtomkring byar.

Väldigt mycket av Trä- och smideskursen på Västerbergs, grundar sig i just fäbodkulturen. Man var tvungen att kunna tillverka sina egna skålar, tråg, slevar m.m. för att kunna klara sig. Det kunde ju också vara ett sätt att fördriva tiden på. Man behövde också tråg till att ta tillvara på mjölken från korna, då de behövde mjölkas varje dag, man gjorde sin egna ost och behövde ostformar.

 

 Då fanns ju inte snabbköp, IKEA och liknande, dit man snabbt kunde vända sig för att köpa det man behöver. Man skapade utifrån sitt egna behov.

 Vi fick förmånen att besöka Storvika Fäbod, som ligger strax utanför Storvik. Vår smideslärare, Sven-Olof, har en fantastisk kunskap om den dåvarande kulturen och vi fick en fantastisk historielektion på plats.

 

Denna fäbod ligger väldigt vackert och idag finns endast ett fåtal hus kvar, av de runt 30-talet hus och gårdar som låg där förr. Dock finns det många spår kvar från dåtidens fantastiska leverne.

 Att förstå hur det fungerande med arrenden och liknande är väldigt intressant och också att se hur man levde. Vad man skapade och behövde. Närheten till naturen.

 Vi började dagen med att få se på kartor över området och få en förståelse för hur allt var uppdelat mellan gårdarna. Vi fick se på fotografier tagna på, bland annat, 1920-talet, som visade folket och levernet.

 

Efter det blev det god fika i äkta fäbod-anda: Kalvdans.
Det är enklast att beskriva kalvdans som en pudding. Man gör kalvdans på den allra första mjölken efter en ko har kalvat. Det är den mjölken som är den mest näringsrika då den ska ge kalven allt det den behöver. Smaken är rätt neutral, kanske lite åt det sötare håller och konsistensen påminner om ostkaka.

Traditionellt serveras kalvdans med vispa grädde och något form av sylt. I detta fall blev det en rabarbersylt.

 

Efter kalvdansen gick vi på en tur i närområdet och Sven-Olof kunde visa på olika lämningar efter gamla gårdar, kolmilor och markgränser.

Skogen är väldigt tät nu i jämförelse med hur det var på den tiden då alla fäbodar var kvar och djuren strövade fritt och betade.

Vi gick även upp på åsen och njöt av den fantastiska utsikten. Det blev något andaktsfullt över det. Att få se vidderna, känna vinden och njuta av naturen.

 

Efter maten så fick vi i uppgift att knyta en vidja. Det gör man av tunna björkkvistar och vidjorna användes dels till att hänga kring halsen på korna för att kunna leda dem hem, men även till att binda stockar, göra bärselar av olika slag. Man kunde även länka flera små vidjor så att de bildade en kedja.

Det kräver en oerhörd teknik att knyta en vidja då det gäller att snurra på kvisten på rätt sätt, konstant ha den i spänn och se till att den inte snurrar tillbaka, samtidigt som den inte får knäckas. Sven-Olof visade på hur det gick till och vi kan väl bara konstatera att övning ger färdighet. Majoriteten av oss i klassen behöver öva mycket mer.

 

Skogen var oerhört viktig förr då den gav både material, bränsle och råvaror till gårdar och samhällen. Man brände kol till smedjorna, man använde träd till att göra verktyg och husgeråd samt att träden också gav ved för att värma husen under de kalla månaderna. Man var beroende av skogen helt enkelt.

 Alla vi som går på Trä- och smideslinjen är väldigt tacksamma över allt vi lär oss. Det handlar om att bevara en kultur som kanske kom sikt kommer att glömmas bort. Vi vill bevara den kunskapen på olika sätt. Vi vill förstå och vi vill skapa av det som naturen ger oss.

 

Nästa inlägg blir en fortsättning på trågen. Då ska vi visa på vad som händer efter stockarna kommit tillbaka till skolan och vi påbörjar arbetet med att yxa ut formen.