Att tillverka eget kol

 När de stora järnverken och smedjorna var igång så användes kol som bränsle. Och det var inga små mängder med kol som gick åt. Skogar höggs ned och på vissa ställen ödelades för att ge bränsle till fabrikerna.

 Många har säkert hört talas om ordet Kolmila. En kolmila användes för att framställa träkol och kunde vara väldigt stora. Oftast upprättades dom i skogen, där man avverkade träden, för att vara nära materialet vid tillverkningen.

 

 Tekniken som används kallas pyrolys. Det är en process där man hettar upp material till en hög temperatur, i en syrefri miljö, så att det sönderfaller utan att förbränning sker. Ja, nu är vi inne på kemi och det är också väldigt intressant.
 Vid pyrolys så förbränns gaser och andra flyktiga ämnen, så som vatten, och den fasta form som finns kvar är det som är frukten av pyrolysen.

Inför smidet av knivblad, där vi behöver ha ett så rent bränsle som möjligt, behövde vi framställa träkol (vilket är mycket renare än stenkol).

 

 Vi byggde inte en stor kolmila utan använde oss av ett gammal oljefat. I det oljefatet så eldade vi med trä och matade hela tiden i mer material under tiden som processen pågick. Vi ville inte att det skulle brinna ut och bli till aska. Det var en process som tog oss en hel dag.

 

 Samtidigt så passade vi på att göra ryssolja. Det är en olja som man inte vill ha inomhus då den luktar väldigt starkt. Ryssoljan kallas även för näverolja då den gör på björkens näver. Namnet ryssolja kommer från att ryssarna var väldigt flitiga i att skapa och använda denna olja.

Ryssoljan används främst till att smöra in skor och seldon till hästar, ja egentligen de flesta läderprodukter, samt som naturmedicin. då främst mot olika hudsjukdomar. men tydligen även mot tandvärk. Kanske inget att rekommendera idag.

 Att framställa ryssolja är inte svårt och man framställer tjära på samma sätt. Det är en 100% naturlig produkt, utan tillsatser.

 Vi fyllde en gryta med näverbitar. Det gäller att packa det så tätt som möjligt då man inte vill ha för mycket syre. Det finns risk att nävret förbränns och blir till kol och aska istället.

 

 När vi hade packat grytan så tätt som det bara gick så placerade vi den upp och ned i en ställning, som bestod av en botten med ett hål, för avrinning, och ett rör för att leda oljan till uppsamlingskärlet.

 

 Kanten mellan grytan och ställningen tätades med hjälp av vanlig lera. Det gäller att få det riktigt tätt. Sedan så eldade vi runt om grytan. Det gäller att hålla elden vid liv och det är en process som tar runt 5 timmar.

 

 Här gäller det att ha tålamod. Det tar lång tid innan man ser något resultat, innan första droppen har letat sig fram genom röret, men sedan så rinner det på.

 Frågan är ju då, vad har vi för nytta av ryssoljan? Vi vet faktiskt inte och det står ett antal flaskor på skolan, men ändå. Vi har framställt vår egen ryssolja och skapat vårt eget träkol. Det är väl anledning nog!

 

 Nu har vi vårt träkol och kan därmed smida våra egna knivar. Häng med i nästa inlägg när smeden Per Alnaeus kommer till skolan och lär oss att laminera och välla.