Knivar III

 Det är dags för det sista steget i knivskapandet, att göra våra egna knivslidor.

 

 Liksom skaftet är knivslidan också något som är väldigt vackert och drar till sig folks ögon. Genom olika kulturer har man skapat fodral på sina egna sätt och även här är det kunskapen och kreativiteten som sätter stopp för en.
 Ser man till Sverige så har samerna en fantastisk kultur i att skapa vackra knivar, både med skaft och slida. Det finns mycket inspiration och kunskap att hämta där.

 Eftersom det är de första knivslidorna vi gjorde så använde vi oss av läder, närmare bestämt rårands-läder. Och för många av oss var det något nytt i att arbeta med läder.

 Denna process tog tid och det fanns moment som man gärna hade undvikit, till exempel att skapa en exakt kopia av sin kniv och skaft i trä, dvs en läst.

 Först och främst tog vi en bit alträ som vi täljde ut en exakt kopia av våra knivar. Och det var viktigt att det blev exat, på millimetern, då fodralet måste passa perfekt. Det var också ny det var tydligt varför vi inte skulle slutföra våra skaft helt och hållet. Jag återkommer till det.

 Efter en stor dos tålamodsprövning, med att tälja, fila, slipa och finjustera lästen, kom vi fram till lädret. Rårands-läder är ett läder som inte är helt genomgarvat så att det blir kvar en ogarvad del i mitten av skinnet vilket gör att den färdiga slidan blir hård, det går också att bearbeta lädret och göra mönster på ett annat sätt än med ett genomgarvat läder.

 

 Utifrån vår läst tog vi en massa mått, för att få till en så bra mall som möjligt. Denna mall överförde vi på lädret och skar sedan ut vår bit som vi skulle använda. Här är det viktigt att lädret är fuktigt, annars är det svårt att arbeta med det.
 När vi hade vårt utskurna mallar så gjorde vi hål längs med kanterna, med hjälp av en syl, så att vi enklare skulle kunna sy ihop fodralet.

 

 Vi stansade även ut hål till själva bälteshållaren, som vi gjorde i genomgarvat läder, innan vi satte oss med nål, vaxad lintråd, läst och tålamod för att börja sy ihop fodralet på lästen.

 

 Lädret måste vara fuktigt under hela denna process och när vi sydde använde vi oss av skomakarsöm. Och den som tror att det inte skulle hålla har helt fel. Läder är mycket starkare än man tror och man kunde ta i en hel del för att få ihop sömmen så tight som möjligt.
 Vi sydde slidorna ovanpå lästen, som helt enkelt figurerade som vår mall för kniven. Det är på lästen som lädret torkar och krymper. Det går att sy direkt på den befintliga kniven, om man ser till att bygga upp material kring knivbladet. Fördelen med en läst är dock att om man gör samman modell av skaft på alla sina knivar så har man redan en färdig mall i och med lästen.

 

 När vi var klara med att sy så var det dags för pauting. Det innebär att man med hjälp av ett verktyg förskjuter råranden i lädret och kan göra mönster, forma till åsar och kanter, släta ut lädret m.m. Nu kunde man vara kreativ och skapa sina egna mönster i fodralet och låta ens kreativa ådra få utlopp.
 Man har rätt lång tid på sig att forma och bearbeta lädret. När man känner sig klar så ställer man helt enkelt fodralet åt sidan så att det får torka och krympa ihop kring lästen och därmed forma sig anpassad för sin kniv.
 Ett dygn senare gällde det att få av knivslidan från lästen. Oturen kunde gå åt två håll. Dels om lädret hade krympt för mycket så att det inte gick att få av lästen, dels om mallen var mätt fel och blivit för stor så att det gled av lästen för lätt.
 Om lädret satt för hårt, men ändå gick att få loss med väldigt mycket vilja och ”våld” så gick det att rädda i och med att vi inte var helt klara med skaftet. Det var nu möjligt att slipa, tälja, fila till skaftet så att det fick plats i fodralet.

 

 När vi var helt nöjda så fick vi behandla skaft och slida på vårt egna sätt. En del målade lädret med narvsvärta, en del oljade bara dem med linolja, en del lät de bara vara. Likaså med skaften. En del betsade sina skaft, en del oljade dem bara.
 Resultatet blev att varje kniv blev individuell och ens egna. Och på lite drygt en månad hade vi gjort våra egna knivar, från början till slut.

Nästa gång är vi framme vid sista delen med trågen. De har nu torkat och är dags att renskäras